"NU PAJESANE" OMAGGIO POETICO DI ANTONIO VILLANI A JOSEPH TUSIANI.
NU PAJESANE
N'anne già lè ppassate
sènza ddu pajesane
che ògni ppremavèra
còme ròndene turnava.
Ha còme me recòrde
quiddu viciòne calle,
mèntre recenta, légge
puèsije ndrjalètte.
Pure da qua luntane
còme se stèvìamméze;
amméze lu pajèse
che cce purtava ncòre.
Fise e ccacchèjjurne
prima de nchiana ncéle
salute n'ha mànnate
tramete lu barbiére.
Còme ce ne prijava
se jjurne lu chiamava;
allu sentì pajesà
na lacrema calava.
Lè mmancate nu mare
non puté mètte pède
chiù sòpe e sta tèrra
che ntasca ce purtava.
L'aria còm'è ccrijòsa
da quanne chiù non tòrna,
fijuramece jòje
che ncéle lu sapime.
Ma inte la padula
dà voce ntròn'ancòra
de quanne reggestrava
“Na vòta è mpise Cola”.
L'Amèreca luntana
te pòrta dallu chiane,
te crèsce, arrecchisce
ma ncòre ce patisce.
Sènza nu panecotte,
li fracchie, li fanòje,
Defènza e cùmmente
e cchiane gni mùménte.
ANTONIO VILLANI, 3 Aprile 2021.
ANTONIO VILLANI
(1947)
Commenti
Posta un commento